Konsten att framgångsrikt driva en golfbana!
Det har de senaste åren fram och tillbaka diskuterats om hur djup kris golfen hamnat i och naturligtvis är det rätt att de gyllne åren är förbi men viken marknad är outsinlig för alltid. Om man istället vänder på resonemanget och säger att det är först i en konkurrensutsatt situation som det blir riktigt intressant att driva verksamhet. Just nu utarbetas en affärsplan för det framtida Haninge Golfklubb. Fokus ligger på, lönsamhet, kunder/marknad/image, banan, övriga anläggningar samt organisation/personal. Långsiktig lönsamhet är en förutsättning för allt företagande. Som ni säkert känner till så har klubben gjort förluster under de senaste åren och kommer sannolikt att göra en förlust även detta år. Under 2010 har vi ställt om ordentligt vilket bland annat inneburit en reducering av fast anställd personal från 8.5 personer till 3.5. Vi har även lagt ut driften på ett externt företag i samarbete med Haningestrand. Hyran för slottet har förhandlats ner, men ligger fortfarande på en helt oacceptabel nivå. Greenfeepriserna höjdes med 15% inför innevarande säsong och som det verkar till dags dato så har inte volymerna drastiskt gått ner. I stort och smått så försöker vi att bli mer kostnadseffektiva utan att göra avkall på kvalitén. Som nya besparningsåtgärder, intäkter kan nämnas att vi själva tvättar klubbens handdukar från och med i år samt att våra golfbilar blivit en succé. Sammantaget kommer dessa två åtgärder ge klubben mellan 200 och 250 tusen i intäkter/reducerade kostnader. Det enda vi inte kommer att spara på är skötseln av vår golfbana. Under 2011 kommer vi att få full effekt av alla dessa åtgärder, och klubben skall återigen visa god lönsamhet.
Genomsnittsmedlemmen på Haninge Golfklubb 2010.
Är: 52 år
Har: HCP 15, klubben är rankad som nr 11 i landet.
Har: Högre krav på banans kvalitet än genomsnittsgolfaren.
Är: Mindre priskänslig.
Spelar: Oftare/mest på hemmabanan.
Tävlar: mer än genomsnittsgolfaren.
Bor: I Söderförort och på Södermalm.
Prioriterar: Banans kvalité, tillgänglighet och gästfrihet.
( Enligt MSO)
Så till förra veckans stora evenemang, Kategorimästerskapen. Som vanligt anmälde jag mig i god ordning tidigt till denna mönstring av klubbens bästa inom varje kategori. Till min stora förvåning fick jag besked att jag skulle få vara med detta år, de senaste åren har jag inte ens klarat cutten att överhuvudtaget få vara med ens den första dagen. Men nu var jag inne och nu skulle de som tidigare vägrat mig att delta upptäcka viket misstag dom gjort. Jag kollade igenom startlistorna och insåg snart att jag hade bland de högsta handikappen i klassen H-55. Många av dom som deltog hade singelhandikapp? Något måste vara fel, hur kan alla dessa gubbar spela på 4, 5, 6, massor av folk under 10???? Jag började inse att jag troligtvis hade ett problem, speciellt när jag drog mig till minnes en del självsäkra uttalande till vissa dignitärer i klubben, uttalanden jag nu måste tillstå att jag ångrade. OK, det fixar vi, så jag ringde till Viktor Gustavsson som hävdade att han hade semester. Semester eller inte nu hade klubbchefen problem och då är det bara att ställa upp. Jag frågade Viktor hur han snabbt kunde få mig att spela på singelhandikapp och att jag till och med skulle kunna tänka mig att ta ett par lektioner om det krävdes. Jag tyckte att jag hörde en viss ironi i Viktors svar när han svarade att enda sättet för mig att någonsin komma ner på singel var att ändra i GIT. Alltså ingen hjälp därifrån, han kan fortsätta sin semester, Jag löser det ändå. Janne Frisk som var tävlingsledare har sagt till mig tidigare att man går vidare på 90 slag. OK, 90 slag innebär att göra bogey på alla hål, hur svårt kan det vara? Jag har faktisk under åren gjort par och bättre på alla Haninges hål, dock aldrig vid samma tillfälle. Runt tolvtiden gick jag ut med två trevliga medlemmar som även de hade bland de högsta handikappen i klassen. Min spelstrategi var alltså att göra bogey på alla hål och gå vidare till dag två och där skulle jag öka. Min spelstrategi höll perfekt, i ett hål. På blå tvåa slog jag ett perfekt tredjeslag som rullade in på green, hurra skrek jag och intecknade ett enkelt par. Men har ni tänkt på att just denna green måste vara felkonstruerad? Den perfekta bollen slutar inte och röra sig utan dras med någon magnetisk kraft vidare åt vänster och slutar inte förrän den förrädiskt landar i bunkern. Utan några mer detaljer, så skriver jag ner en åtta och går något tilltufsad vidare. Det var bara otur. Jag tillstår att jag hade otur på ytterliggare några hål. Och på grund av just denna enorma otur så gick jag inte vidare till andra dagens spel. Men om bara tävlingsledningen släpper in mig i tävlingen nästa år då ska dom få se. Några som hade lite mindre otur än undertecknad var segrarna i respektive klass. D21: Madeleine Yström, D22: Catarina Isberg, D50: Anne-Lie Sifvert, D60: Inger Hedlund, H21: Mikael Lindberg, H35: Fredrik Sagvold, H45: Claes Norin, H55: Sonny Nedelius, H65: Allan Svärd, H75: Börje Gustavsson, samt Knatte: Filip Sellin.
Vi ses och hörs
Bosse
